I lördags kom jag och näst äldsta systerdottern hem från Turkiet.
Vi hade en helt underbar vecka som både innehöll utflykter och slappande på strand och vid pool. Det var varmt och skönt i havet, men jag kom fram till att om mina föräldrar bara fixade snygga bartendrar till deras strand så är den bättre (mycket mindre folk som man behöver gömma sig för)!
En av kvällarna då vi va ut och åt kom en av servitörerna fram till oss och började prata. Han frågade om min hand och undrade om det var något medfött eller om det hade hänt senare... Så plötsligt tar han tag i min hand, tittar på mig och säger, "Sluta tänka, du kan bli normal du med!"
Jag hann inte riktigt reflektera över vad han sa, men jag är väldigt glad att jag hade med mig en av mina närmaste i den situationen, för då säger hon till servitören "Hon är normal, det är bara hennes hand som är konstig..." och jag tänker för mig själv, "nja, inte vet jag om jag är normal, tror inte att jag skulle varit det utan min cp-skada heller och jag tror absolut inte att jag någon gång kommer att bli det, men lite häftigt vore det ju ändå om jag plötsligt vaknade upp en dag och var fullständigt`normal`! "
Vi hade en helt underbar vecka som både innehöll utflykter och slappande på strand och vid pool. Det var varmt och skönt i havet, men jag kom fram till att om mina föräldrar bara fixade snygga bartendrar till deras strand så är den bättre (mycket mindre folk som man behöver gömma sig för)!
En av kvällarna då vi va ut och åt kom en av servitörerna fram till oss och började prata. Han frågade om min hand och undrade om det var något medfött eller om det hade hänt senare... Så plötsligt tar han tag i min hand, tittar på mig och säger, "Sluta tänka, du kan bli normal du med!"
Jag hann inte riktigt reflektera över vad han sa, men jag är väldigt glad att jag hade med mig en av mina närmaste i den situationen, för då säger hon till servitören "Hon är normal, det är bara hennes hand som är konstig..." och jag tänker för mig själv, "nja, inte vet jag om jag är normal, tror inte att jag skulle varit det utan min cp-skada heller och jag tror absolut inte att jag någon gång kommer att bli det, men lite häftigt vore det ju ändå om jag plötsligt vaknade upp en dag och var fullständigt`normal`! "
Nu tänkte jag lägga upp lite bilder med från veckan, så titta och njut, för det gjorde då vi!
taggade tjejer på flyget!
yes, så hette det där vi var :)
trevliga bankomater hade dom där!
Frukosten!
hittade två stora hästar på väg till middagen en dag, visst ser ni det stora vita "monstret" mellan de vita bilarna?
hittade en fin vagn som vi fick sitta och äta middag på en dag :)
Utsikten från en resturang!
Fick stora muskler på stranden!
Parasailing!
Hittade en välbekant, svensk affär på två ställen i turkiet!
Ett stort träd som blev våran räddare, där satt vi oss och gömde oss från solen och värmen!
promenad till och i "gamla stan"
strandpromenad var mysigt!
Solnedgång vid stranden!
En helt ny värd, en plats jag inte visste fanns... ... ovanför molnen!
Som sagt var så kom vi tillbaka till Sverige i lördags och i går började verkligheten om, det vill säga skolan. Det kändes inte allt för roligt och vi fick direkt en jättetung bok som vi ska läsa ut så fort som möjligt, men däremot så är det ju allra sista terminen nu så det är bara bita ihop och kämpa på den sista tiden!
Ska jag vara ärlig känns det faktiskt lite skrämmande att måsta komma ut i den stora verkligheten där utanför... men det kommer nog gå bra det med. :)
2 kommentarer
solveig lundmark
06 Oct 2013 00:11
ni verkar ha haft det riktigt bra
Catarina i Eskilstuna
06 Oct 2013 18:54
Så bra att ni ger er ut och reser. Många fina bilder. 😀
Kommentera