Idag har det varit en helt underbar dag! Jag har varit på bra humör hela dagen och jag har mått bra. :)
Det började med lite skolarbete hemma hos en klasskompis, jag cyklade både dit och tillbaka.
När jag sedan kom tillbaka strax efter elva så gav jag Minna mat, bytte till trekvartsbyxor och linne, packade ihop en liten väska med en bok och lite fika och gick ut på en härlig promenad innan jag sedan satte mig vid lekplatsen utanför lägenheten och läste i solen. :)
Vid ett gick vi in och jag åt lite lunch , sen tog jag det bara lugnt (dansade omkring i lägenheten till lite musik) fram tills middagen. Då jag ätit den bestämde jag mig för att gå ut på en promenad till eftersom att vädret fortfarande var lika underbart. Under promenaden stannade jag och Minna till på en gräsplätt och lekte lite (tränade olika konster och så...) och jag insåg vid ett tillfälle att jag gick och sjöng lågt för mig själv.
Nu har jag duschat och ska se Sofias änglar och lite schlager. :)
Under den andra promenaden så gick jag och funderade på just hur bra dagen varit och att det känns bra att jag faktiskt har börjat må riktigt bra igen efter en väldigt lång tid. Jag hittar mer och mer tillbaka till mig själv!
Jag gick där och sneglade lite på Minna och tänkte på hur tacksam jag är för att jag haft henne speciellt under den jobbiga tiden och att det har varit vi två i ganska många år nu. Just då möter vi ett annat par som fick mig att tänka just på min och Minnas första tid tillsammans.
Vi mötte en blond flicka i tolv års åldern, med en liten golden valp vid sin sida. Jag mindes känslan då jag fick veta att Minna var min, jag anade den känslan i flickans ögon. Jag log för mig själv och är glad för flickans skull att om det är hennes valp så har hon just skaffat sig en vän för livet, någon som alltid kommer vara där för henne i vått och torrt, någon som kommer sakna henne då hon är borta och inte lämna hennes sida när hon kommer hem igen... Jag vet detta eftersom att det är just det jag har i Minna!
-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<
Nu till sist vill jag bara berätta något helt annat också.
Min syster ringde mig och bad mig att hålla tummarna åt henne i några veckor. Hon ansåg att jag kunde ju i stort sett hålla i alla fall högertummen konstant under dessa veckor... (Eftersom att högerhanden just nu ändå är i det läget för det mesta, så då kan jag ju göra det för syrrans skull och dessutom slipper jag gå och vara irriterad över min "bråkiga" hand...)
Så det är det jag kommer göra, hålla högertummen för min syster i någon vecka. Jag tänkte bara om ni undrar över handens läge!
Det började med lite skolarbete hemma hos en klasskompis, jag cyklade både dit och tillbaka.
När jag sedan kom tillbaka strax efter elva så gav jag Minna mat, bytte till trekvartsbyxor och linne, packade ihop en liten väska med en bok och lite fika och gick ut på en härlig promenad innan jag sedan satte mig vid lekplatsen utanför lägenheten och läste i solen. :)
Vid ett gick vi in och jag åt lite lunch , sen tog jag det bara lugnt (dansade omkring i lägenheten till lite musik) fram tills middagen. Då jag ätit den bestämde jag mig för att gå ut på en promenad till eftersom att vädret fortfarande var lika underbart. Under promenaden stannade jag och Minna till på en gräsplätt och lekte lite (tränade olika konster och så...) och jag insåg vid ett tillfälle att jag gick och sjöng lågt för mig själv.
Nu har jag duschat och ska se Sofias änglar och lite schlager. :)
Under den andra promenaden så gick jag och funderade på just hur bra dagen varit och att det känns bra att jag faktiskt har börjat må riktigt bra igen efter en väldigt lång tid. Jag hittar mer och mer tillbaka till mig själv!
Jag gick där och sneglade lite på Minna och tänkte på hur tacksam jag är för att jag haft henne speciellt under den jobbiga tiden och att det har varit vi två i ganska många år nu. Just då möter vi ett annat par som fick mig att tänka just på min och Minnas första tid tillsammans.
Vi mötte en blond flicka i tolv års åldern, med en liten golden valp vid sin sida. Jag mindes känslan då jag fick veta att Minna var min, jag anade den känslan i flickans ögon. Jag log för mig själv och är glad för flickans skull att om det är hennes valp så har hon just skaffat sig en vän för livet, någon som alltid kommer vara där för henne i vått och torrt, någon som kommer sakna henne då hon är borta och inte lämna hennes sida när hon kommer hem igen... Jag vet detta eftersom att det är just det jag har i Minna!
-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<
Nu till sist vill jag bara berätta något helt annat också.
Min syster ringde mig och bad mig att hålla tummarna åt henne i några veckor. Hon ansåg att jag kunde ju i stort sett hålla i alla fall högertummen konstant under dessa veckor... (Eftersom att högerhanden just nu ändå är i det läget för det mesta, så då kan jag ju göra det för syrrans skull och dessutom slipper jag gå och vara irriterad över min "bråkiga" hand...)
Så det är det jag kommer göra, hålla högertummen för min syster i någon vecka. Jag tänkte bara om ni undrar över handens läge!
Kommentera