I fredags gick startskottet åter igen för löpartävlingen Lappland Ultra.
Lapland Ultra är ingen vanlig tävling, själva loppet är 10 mil och pågår i ungefär två dagar!
Jag är inte sportintresserad i vanliga fall, men den här tävlingen tycker jag är riktigt mysig. Just därför att det är så mycket mer än bara löpning, det har blivit som en folkfest!
Vad jag tycker är den stora charmen med loppet är att det går på en 10 mil lång sträcka och inte på en kort bana som man ska varva flera gånger. Loppet går genom fyra kommuner, på olika underlag och genom olika miljöer. Alla människor är välkomna att delta. Både motionerärer och snabblöpare. För att få springa det långa loppet så måste man vara 20 år, men det finns även kortare sträckor. Alltså mindre tävlingar i tävlingen. Allt från vanlig Marathon till ett kilometers lopp för de minsta. Sedan är det även många, både barn och vuxna som väljer att cykla antingen bara någon liten bit eller så hela sträckan runt.
I år fyllde Lappland Ultra 15 år.
I 15 år har löpare från hela världen kommit till mina hemtrakter för att springa, gå eller bara kolla på loppet.
I 15 år har 4 kommuner, ett antal byar och hur många människor som helst (vågar mig inte på en gissning) gått ihop, förenats till en, för att kunna genomföra det här loppet.
Lapland Ultra ger en så många upplevelser. Deltagarna får uppleva en otrolig natur. de har fått se många olika djur på nära håll, ett år var till och med en björn fram och hejade på löparna.
De åren då det varit bra väder har deltagarna fått gå och springa i midnattsolens ljus.
Många kontakter och vänskapsband har knutits. Många människor som man inte skulle ha träffat annars. Många kontakter som knutits och hålls vid liv tack vare tävlingen. (Ja, tro det eller ej, men det är många människor som sprungit loppet flera gånger, en del till och med alla 15 gångerna!) Lapland Ultra har skapat en egen ganska stor familj.
Jag har växt upp med Lapland Ultra. Jag var 6 år den första sommaren som loppet gick. Min familj har en av de 22 vätskestationerna som finns efter vägen. De första åren var det mest bara en rolig grej som återkom varje år för oss allihop. Men allt eftersom åren gått har den blivit allt viktigare både för mina föräldrar (som nu gått med i ledningen) och för min egen del.
Jag ser hur hårt en del människor kämpar för att få ihop allt. Jag ser människor som verkligen brinner för det och som ägnar stora delar av sina liv till just det här loppet. Jag vet inte om de själva insett det, men de har påverkat så otroligt många liv och gör det fortfarande.
Jaag själv är så otroligt glad att detta lopp finns. Att människor som inte är van, får uppleva den underbara natur som jag växt upp i. Själva natten är ganska stressig och jobbig på ett sätt, men allt det spelar ingen roll, då man får möta de löpare som fast de sprungit i flera timmar och flera mil och ibland även i spöregn ändå kommer med ett leende på läpparna.
Jag verkligen hoppas att detta lopp kommer fortsätta att finnas. och kanske utvecklas till något ännu mer underbart, men att det ändå alltid kommer behålla sin charm, allt från bansträckningen till den familjära känslan bland de medverkande.
Får du möjligheten att på något sätt kunna delta tycker jag absolut att du ska göra det, för en sak kan jag lova, du kommer inte ångra det!
