I våras trodde jag att denna sommar skulle bli jättejobbig för min del. Men trots det väder som varit hittills så har det ändå varit ganska bra. Jag har varit på betydligt bättre humör än jag trodde jag skulle vara, fastän att jag har mina mindre bra stunder också.
Nu ska jag ta å berätta något underligt för er, många av er kommer säkert tycka att jag är lite små knäpp och att jag inbillat mig, men för mig kändes det verkligen som på riktigt.
I söndags var det ganska fint väder, så jag tog tillfället i akt av njuta av solen medan jag hade möjlighet. Jag tog på mig en solklänning, plockade med mig en bok och la mig på studsmattan å läste. När jag legat å läst ett tag hände något underligt. Min blick slets från boken och in mot skogen, jag fick en känsla av att Farfar stod vid skogskanten och försökte säga mig något. Jag blundade en stund för att se om han försvann, men då kändes det istället som att Farfar kom fram till mig och strök mig på kinden... Sedan gick han tillbaka till skogskanten och fortsatte förmedla sitt budskap. Efter ett tag försvann han ner mot älven, som om han hade kommit dit med båt och skulle lämna på samma vis.
För er som inte vet det, min farfar lämnade jordelivet för ca 3 år sedan, så allt det jag just beskrivit var en känsla som jag fick...
Det jag tror att min Farfar försökte säga till mig var att jag skulle njuta av denna sommar och verkligen ta tillvara på den, vilket jag har tänkt göra. Jag ska jobba så mycket jag får och sedan verkligen njuta av min lediga tid. Jag känner faktiskt på mig att denna sommar kommer bli bra (ta i trä!)!
Har även hittat en gammal go låt som jag tycker passar ganska bra till min sommar.
