Det finns ett ämne som kommit upp några gånger nu på kort tid.
Det handlar om att jag under hela min uppväxt har varit yngst i de flesta situationer.
De som tror och säger att det är en dans på rosor att vara yngst, vet inte vad de pratar om...
Nu under valborg fick jag även höra en sak som jag inte vetat förr. Jag har alltid trott att mina syskon alltid älskat mig och velat ha mig, men så var det tydligen inte. De blev tydligen jättearga då de fick höra att jag skulle anlända. De ansåg att de hade nog många syskon och ville minsan inte ha ett till syskon! När jag väl kommit och de såg hur otroligt söt jag var så ändrade de sig såklart!
Under hela min barndom ville jag ha ett mindre syskon, det var en av de sakerna jag önskade mig mest i hela världen och jag var jättearg på mina föräldrar då jag hade insett att jag aldrig skulle få det. Vad jag inte visste då och inte fick veta förrän nu i valborg var att det inte var dom jag skulle ha varit arg på.
Mina mellersta syskon var otroligt överens om att de inte skulle ha ännu ett till syskon efter mig så de hotade mor och far att de skulle flytta till varsin äldre syster om de blev med barn igen. (Båda mina äldsta systrar hade flyttat hemifrån då jag föddes).
Vi har i familjen alltid haft vissa regler, jag har ofta varit ganska sur på mina föräldrar eftersom att jag tyckte att dom varit orättvisa, men egentligen är det ju även på grund av mina syskon som jag inte fick mitt yngre syskon och på grund av dem som de situationer som jag nu ska berätta om blev till.
Det handlar om att jag under hela min uppväxt har varit yngst i de flesta situationer.
De som tror och säger att det är en dans på rosor att vara yngst, vet inte vad de pratar om...
- Jag är yngst av sex syskon.
- Eftersom att jag är född sent på året så var (är) jag yngst i klassen under hela skoltiden.
- Dessutom fick min äldsta syster barn innan jag föddes och jagär därför yngre än två av mina syskonbarn.
Nu under valborg fick jag även höra en sak som jag inte vetat förr. Jag har alltid trott att mina syskon alltid älskat mig och velat ha mig, men så var det tydligen inte. De blev tydligen jättearga då de fick höra att jag skulle anlända. De ansåg att de hade nog många syskon och ville minsan inte ha ett till syskon! När jag väl kommit och de såg hur otroligt söt jag var så ändrade de sig såklart!
Under hela min barndom ville jag ha ett mindre syskon, det var en av de sakerna jag önskade mig mest i hela världen och jag var jättearg på mina föräldrar då jag hade insett att jag aldrig skulle få det. Vad jag inte visste då och inte fick veta förrän nu i valborg var att det inte var dom jag skulle ha varit arg på.
Mina mellersta syskon var otroligt överens om att de inte skulle ha ännu ett till syskon efter mig så de hotade mor och far att de skulle flytta till varsin äldre syster om de blev med barn igen. (Båda mina äldsta systrar hade flyttat hemifrån då jag föddes).
Vi har i familjen alltid haft vissa regler, jag har ofta varit ganska sur på mina föräldrar eftersom att jag tyckte att dom varit orättvisa, men egentligen är det ju även på grund av mina syskon som jag inte fick mitt yngre syskon och på grund av dem som de situationer som jag nu ska berätta om blev till.
Frida, ca 6 år gammal, sitter i rumssoffan och hör hur mamma dammsugar i de andra rummen, hon hör hur hon är påväg in på toaletten och vet vad som väntar. Mamma ropar och Frida går dit, får hinken med vatten och en trasa i sin hand. Hon tittar upp för trappan och suckar djupt innan hon sedan med tunga steg går hela vägen upp för att sedan torka sig vägen ner igen...
Frida, yngst av sex syskon, i en familj där regeln är att den som är yngst ska torka trappen har insett sitt öde och gnäller för sig själv (eller om hon var på dåligt humör, skrek ut) "Jag kommer få torka trappen i hela mitt liv!"
Frida, ca 6 år även här, går ut till bilen, gör en fuling och sätter sig på passagerarsätet som är fram. Strax efter kommer storebror ut, rycker upp dörren och säger åt henne att gå ut, för han ska sitta där... Men Frida är tjurskallig och sitter kvar. Tillslut kommer mamma ut och möts av en irriterad storebror som försökt sitt bästa med att komma in i bilen på "sin plats". Mamma går fram till bilen, tittar in på Frida och säger, "kliv ut och sätt dig bak, du vet regeln"
Frida kliver argt ur, sätter sig i baksätet och säger irriterat, "Jag kommer aldrig få sitta fram i bilen..."
Som tur var så fick jag som 7 åring ungefär mitt första yngre syskonbarn, jag var inte längre den som alltid var yngst i alla situationer, lyckan var total! Och jag har sedan fått fem syskonbarn till. Jag är inte längre arg på mina föräldrar och jag kommer inte heller vara arg på mina syskon som inte tillät mina föräldrar att skaffa fler barn.... :P
1 kommentarer
Anna Maria Lundmark
28 Jun 2013 10:25
Hoppas du aldrig kännt att du inte varit välkommen av mig. Jag har alltid tyckt att det varit roligt att ha dig och att du har varit i samma ålder som mina barn. Kram
Kommentera