Jag är uppvuxen i skogen, mitt ute i ingenstans. Jag älskar att vara ute i naturen både på vintern och sommaren och det spelar heller inte så stor roll vilket väder det är. Om jag är på rätt humör kan jag hoppa omkring i regnet...

Idag var en sådan dag då jag inte ville stiga upp ur sängen. Humöret har inte riktigt varit på topp, jag har funderat ganska mycket, på allt och ingenting och fastän att jag har varit sysselsatt så lämnade dom jobbiga tankarna inte mitt huvud.

Efter att jag både städat hela lägenheten och tvättat fem maskiner med kläder så gick jag ut med Minna på promenad. Jag hade från början bara tänkt gå en kort sväng runt bland husen, men när jag väl kom ut kändes en liten skogspromenad mer lockande. Då ändrades planen till att vi skulle ta en av de kortaste vägarna efter skogsslingan, men helt plötsligt kommer jag på mig själv med att gå och sjunga för mig själv, ser Minna hoppa omkring bland grenar och tuvor och vi hade även gått förbi båda korsningarna som ledde till en kortare promenad.

Det var hur skönt som helst! Jag älskar hur en promenad i skogen, (möjligtvis lite musik i öronen) kan få mig att bli så harmonisk inombords. I skogen kan jag bara släppa allt och verkligen rensa huvudet.

Efter ungefär en timmes promenad kom jag tillbaka till lägenheten på mycket bättre humör och det håller i sig än!

Kommentera

Publiceras ej