Min mormor. Hur ska jag beskriva henne?
Tänk er en sådan mormor som finns i filmerna. En sådan mormor som alltid är lagomt gammal, sonm stickar, lagar kläder, bakar och ger en godis. En sådan mormor som har det största hjärtat av alla.
Sådan är min mormor!
Jag minns hur mormor då jag var liten hade sådana örhängen med krokar. Jag minns att när hon hälsade på oss så drog jag direkt med henne till rumssoffan där hon fick sätta sig medan jag ställde mig bredvid henne, plockade ut örhängena och sedan stoppade jag tillbaka dem. Sedan upprepade jag det många gånger. Jag var en väldigt lättroad flicka, men jag måste även ha haft en mormor med det största tålamodet!
Tro det eller ej, men jag minns faktiskt även hennes lägenhet i Kristineberg. Jag minns hur det oftast var mat på gång då vi hälsade på där. Jag minns även hennes godisskål som hon hade på bordet. Den var ganska liten, gjord av porslin och hade ett lock. Trots att den var liten så var den alltid full till max då vi kom dit och efter maten var det till den man gick. Jag minns även en mnjuk pall som hon hade under rumsbordet. Den var rund och svart och röd randig. När jag ätit min mat gick jag ut till rummet, rullade fram pallen, tog mig några godisar ur skålen och satte mig ner å åt dom. (Åh det var tider det!)
Min mormor har alltid varit så omtänksam, hon brukade ringa ganska ofta, bara för att höra hur det var med oss allihop. En gång då jag tror att jag var ensam hemma så ringde hon för att se till att jag hade mat att äta, annars sa hon att hon skulle kommit från skellefteå och koka gröt åt mig. En annan gång lovade hon att vi skulle baka pizza tillsammans någon gång!
Min mormor sydde och lagade som sagt var mycket kläder, stickade tjocksockar och så vidare. Hon har det verkligen i blodet. Det märktes en jul för några år sedan, då mormor hade börjat bli dålig, hon var inte så rörlig i händerna och hon hade nog även ganska svårt för att se, men på julaftonsmorgon tar jag med en klänning till henne och frågar om hon skulle kunna sy dit axelband till mig och hon svarar "självklart, Tar du bara hit några röda band, röd tråd och en nål så fixar jag det!" Visst, det tog ganska lång tid, men hon sydde dit axelbanden och det blev bra. Man ska aldrig underskatta min mormor!
Jag kommer alltid minnas din lena hud. Dina mjuka händer och dina kramar. Jag är säker på att jag kommer känna av dem under nätterna. Men det som jag kommer minnas mest är ditt stora hjärta!
Mormor, du har alltid varit en ängel i mina ögon. Nu vet alla andra också om det eftersom att du inatt åkte hem dit där du kom ifrån och hör hemma, hos morfar i himlen!
Jag hoppas verkligen att ni tar hand om varandra nu och att du väntar på mig så att vi kan göra vår pizza då vi träffas nästa gång. <3
Tänk er en sådan mormor som finns i filmerna. En sådan mormor som alltid är lagomt gammal, sonm stickar, lagar kläder, bakar och ger en godis. En sådan mormor som har det största hjärtat av alla.
Sådan är min mormor!
Jag minns hur mormor då jag var liten hade sådana örhängen med krokar. Jag minns att när hon hälsade på oss så drog jag direkt med henne till rumssoffan där hon fick sätta sig medan jag ställde mig bredvid henne, plockade ut örhängena och sedan stoppade jag tillbaka dem. Sedan upprepade jag det många gånger. Jag var en väldigt lättroad flicka, men jag måste även ha haft en mormor med det största tålamodet!
Tro det eller ej, men jag minns faktiskt även hennes lägenhet i Kristineberg. Jag minns hur det oftast var mat på gång då vi hälsade på där. Jag minns även hennes godisskål som hon hade på bordet. Den var ganska liten, gjord av porslin och hade ett lock. Trots att den var liten så var den alltid full till max då vi kom dit och efter maten var det till den man gick. Jag minns även en mnjuk pall som hon hade under rumsbordet. Den var rund och svart och röd randig. När jag ätit min mat gick jag ut till rummet, rullade fram pallen, tog mig några godisar ur skålen och satte mig ner å åt dom. (Åh det var tider det!)
Min mormor har alltid varit så omtänksam, hon brukade ringa ganska ofta, bara för att höra hur det var med oss allihop. En gång då jag tror att jag var ensam hemma så ringde hon för att se till att jag hade mat att äta, annars sa hon att hon skulle kommit från skellefteå och koka gröt åt mig. En annan gång lovade hon att vi skulle baka pizza tillsammans någon gång!
Min mormor sydde och lagade som sagt var mycket kläder, stickade tjocksockar och så vidare. Hon har det verkligen i blodet. Det märktes en jul för några år sedan, då mormor hade börjat bli dålig, hon var inte så rörlig i händerna och hon hade nog även ganska svårt för att se, men på julaftonsmorgon tar jag med en klänning till henne och frågar om hon skulle kunna sy dit axelband till mig och hon svarar "självklart, Tar du bara hit några röda band, röd tråd och en nål så fixar jag det!" Visst, det tog ganska lång tid, men hon sydde dit axelbanden och det blev bra. Man ska aldrig underskatta min mormor!
Jag kommer alltid minnas din lena hud. Dina mjuka händer och dina kramar. Jag är säker på att jag kommer känna av dem under nätterna. Men det som jag kommer minnas mest är ditt stora hjärta!
Mormor, du har alltid varit en ängel i mina ögon. Nu vet alla andra också om det eftersom att du inatt åkte hem dit där du kom ifrån och hör hemma, hos morfar i himlen!
Jag hoppas verkligen att ni tar hand om varandra nu och att du väntar på mig så att vi kan göra vår pizza då vi träffas nästa gång. <3
Kommentera